Acne
Ja det är en fråga man kan ställa sej.
Jag har aldrig lidit av acne i tonåren..., men när man kommer till det underbara åren vid 40 då dyker det upp både det ena och det andra på kroppen som man inte visste att det existera :)
Dessa acne sätter sej inte i ansiktet utan på oåtkomliga ställen och det är inte små saker utan de ser ut som bölder och försvinner inte när man försöker klämma dom..Då växer de ännu mer och blir ännu större och gör för j-vligt ont.
Är det bara jag som har upptäckt detta fenomen :)
Det är ju inte bara acne som dyker upp på kroppen, det händer andra saker i kroppen oxå, som är mindre trevliga.. :)
Det var lite tankar som dök upp i duschen för en stund sen.
Puss/Kram
Madde
♥
Hur kommer....
det sej att lusten bara försvinner från jordens yta bara helt plötsligt när man vaknar????
Jag har en sån dag idag, har inte lust med nåt. Ska iväg till jobbet om en stund. Har inte jobbat på 1 vecka pga allergin. Känner att det är mycket att ta igen på jobbet efter 1 vecka. Vad jag förstår är det mycket i görningarna på jobbet. Det sker en massa förändringar, man drar ner på personal till semestrarna, lägger ner avd och en massa omplaceringar. Denna ovishet gör väl att man tappar sugen på det mesta.
När jag nu kommer till jobbet kommer de att ösa ur sej veckans händleser, så jag kommer vara helt slut av att bara lyssna på det, så det kommer att bli en lång kväll.
Sitter här med kaffet och inväntar lite insperation till att klä mej och sen göra lite ärenden innan jobbet. Ute är det mulet, det hänger liksom regn i luften, men regnet vet inte riktig om det ska komma eller inte.
Nä allt för mej innan man blir mer deprimerad av att läsa detta.
Ha en trevlig måndag, jag ska försöka.
Puss/Kram
Madde
♥
Jag har en sån dag idag, har inte lust med nåt. Ska iväg till jobbet om en stund. Har inte jobbat på 1 vecka pga allergin. Känner att det är mycket att ta igen på jobbet efter 1 vecka. Vad jag förstår är det mycket i görningarna på jobbet. Det sker en massa förändringar, man drar ner på personal till semestrarna, lägger ner avd och en massa omplaceringar. Denna ovishet gör väl att man tappar sugen på det mesta.
När jag nu kommer till jobbet kommer de att ösa ur sej veckans händleser, så jag kommer vara helt slut av att bara lyssna på det, så det kommer att bli en lång kväll.
Sitter här med kaffet och inväntar lite insperation till att klä mej och sen göra lite ärenden innan jobbet. Ute är det mulet, det hänger liksom regn i luften, men regnet vet inte riktig om det ska komma eller inte.
Nä allt för mej innan man blir mer deprimerad av att läsa detta.
Ha en trevlig måndag, jag ska försöka.
Puss/Kram
Madde
♥
"Varför"
Vet inte riktigt vad det är som felar idag, känner mej helt slut, trött, less, så mycket känslor som rullar runt i hela kroppen och jag får inget grepp om det.
Det är ju fint väder ut och då ska man inte känna sej deppig, men jag gör det och det är jobbigt eftersom jag inte kan sätta fingret på vad det är.
Sitter och funderar på ingenting egentligen, men nåt är det iaf hur j-vla jobbigt som helst. Måste bara få skriva av mej lite trots att jag inte vet vad som felas.
Kanske det har med sonen att göra som inte lyssnar och ger mej respekt. Han trotsar i allt man säger och gör, skapar diskutioner varje dag, varje ord, har försökt med konstens alla regler, men inget hjälper. Det tar musten ur mej.
Kanske det har med jobbet att göra, inget stämmer där riktigt, allt ska göras om och det ska dras ner personal och det ska stängas boenden och avdelningar.
Kanske det är mitt så kallade förhållande som spökar, vem vet.
Kanske det är bara jag som är dum och alla andra tycker att jag är dum som tänker så mycket. Kommer jag till jobbet idag, känns det som om nån säger nåt fel så kommer jag att börja tjuta, känner liksom hur tårarna bränner innanför mina ögonlock och det är hur jobbigt som helst. Helst skulle jag vilja lägga mej ner och dra täcket över mej och bara sova och strunta i allt annat,
USCH vill inte känna så här för det är inte jag.
Jag är en glad och positiv tjej i grund och botten.
Madde
Det är ju fint väder ut och då ska man inte känna sej deppig, men jag gör det och det är jobbigt eftersom jag inte kan sätta fingret på vad det är.
Sitter och funderar på ingenting egentligen, men nåt är det iaf hur j-vla jobbigt som helst. Måste bara få skriva av mej lite trots att jag inte vet vad som felas.
Kanske det har med sonen att göra som inte lyssnar och ger mej respekt. Han trotsar i allt man säger och gör, skapar diskutioner varje dag, varje ord, har försökt med konstens alla regler, men inget hjälper. Det tar musten ur mej.
Kanske det har med jobbet att göra, inget stämmer där riktigt, allt ska göras om och det ska dras ner personal och det ska stängas boenden och avdelningar.
Kanske det är mitt så kallade förhållande som spökar, vem vet.
Kanske det är bara jag som är dum och alla andra tycker att jag är dum som tänker så mycket. Kommer jag till jobbet idag, känns det som om nån säger nåt fel så kommer jag att börja tjuta, känner liksom hur tårarna bränner innanför mina ögonlock och det är hur jobbigt som helst. Helst skulle jag vilja lägga mej ner och dra täcket över mej och bara sova och strunta i allt annat,
USCH vill inte känna så här för det är inte jag.
Jag är en glad och positiv tjej i grund och botten.
Madde
